NERVOSITET

usch usch usch..
Idag är det dags. Och jag ser inte ett dugg fram emot det..Koloskopi.... :o(
Dock visar vågen på 2 kg mindre pg.a alla laxeringsmedlerna.. Lite positivt i det jobbiga.. Just det jag ska plocka av alla piercingarna och sånt.. och jag får inte ha någon parfym på.. tur att jag duschade igår..

mamma är redan påväg hit. ville ha med henne i detta. Hon var med på Gastroskopin också..
hmm.. Jaja..
jag antar att jag måste fixa det sista innan vi ska åka..

Önska mig lycka till nu det måste ni....

*drarra*

sjukan

Allting började för ca 3 år sedan.
Det började med 6 st halsfluss på 6 månader. Därefter magsjuker 5dagar i streck varannan vecka. Vikten låg på ca 59 kilo då jag är 173cm var detta på tok för lite.
Jag försökte stingt gå upp i vikt men lyckades inte. Min livsstil var precis som min ålder. Ung. Jag rökte och drack rätt mycket och ofta. Magsjukerna och infektionerna höll i sig i samband med en väldans många kramper i magen.. 2007 så träffade jag min sambo och min livsstil förändrades drastiskt. Jag lade av med rökning och dricker nästan inte alls längre. Därmed kom viktuppgången Men kramperna fortgick. värre nu. Så illa att jag fick hoppa av Danslinjen jag gick på i gymnasiet. 1 år innan jag skulle tagit studenten.Jag fick lägga ner mitt livs dröm. Att bli en dansare.
Jag gick arbetslös i 6 månader och försökte få jobb. Tillslut fick jag gå tillbaka till mitt gamla sommarjobb. Där både min mor och min sambo jobbar.
Där jobbar jag även nu. Under halvåret så genomgick jag en Gastroskopi. där de går ner genom halsen med en slang och en kamera och tar lite prover och sådant. Det var det jobbigaste jag gått igenom någonsin. Där hittade de att jag hade Dyspepsi, kroniskt magsår. Och en slemhinneinflamation och brock i magmunnen...Men ingen av de problem jag hade. ett antal månader och läkarbesök utan resultat är vi framme idag.
image17Dagen innan jag ska in och göra en Koloskopi. Då de ska in med ett liknande rör igen. Dock igenom ändtarmen.. Jag är redigt nervös och skall idag sitta hemma och äta massa laxeringsmedel. och får ej äta något. Då jag är mäkta hungrig..
Suck.,...
Det återstår bara att se om de nu får något resultat. Och om jag kan få ett slut på dessa kramper någongång..

Det värsta med sjukan är att jag förlorade två vänner pg.a den.. "Vännerna" trodde inte på att jag var sjuk..

Livet är tufft..

Men jag försöker vara glad ändå.. och jag lyckas ganska bra...

Nyare inlägg
RSS 2.0