Detta var något av det svåraste jag gjort i mitt liv. Sitta och gå igenom allt. Allt gemensammt och allt ditt och allt mitt som ska bort från dina möbler...Jag bara går omkring här i lägenheten och storbölar.  Har skickat iväg ett mail till honom om hur allt är uppdelat och organiserat

Men det bara svider och svider.  Att hitta  "Älsklingens  kuponger" jag gjorde till dig denna julen.  Eller boken jag skrev om oss till dig i alla hjärtansdag gåva. Men allra värst var asken till förlovningsringarna och alla "grattis till förlovningen"kort. Bara att höra ditt namn....

Jag ligger varje kväll/natt och önskar att jag snart ska vakna och det bara är en mardröm. Men. Det är inte det.

Detta är på riktigt.. Folk säger att flytta för "gamla minnen" är onödigt. Men att vara ensam i  den lägenheten som man bott i under hela tonåren och som man bott sambo med sin fästman i och den är helt tom.. Det är för mycket. jag är 100%säker på att jag måste flytta.