Ambulans och sjukhus.

Den tuffa matchen var att berätta detta för Älsklingen.
Min mamma har ju åkt in och ut på sjukhus hela mitt liv. Jag har fått det berättat för mig men aldrig själv varit den som fått berätta själv.
-"Älskling,...?"
-"Mmmmh?"
-"Din pappa är påväg med ambulansen till Varbergs sjukhus, han har fått en hjärtinfarkt"
-".......?!?!?!"
Jag tror Älsklingens hjärta stannade där med. Sedan ett plötsligt "VI ÅKER NU!".
Jag vi sprang bort till bilen och jag ringde moster och sa att vi var påväg.
(För er som inte förstått varför min moster ringer och berättar om min älskliings pappa så är det för att dom är ett par, obs jag och älsklingen är inte kusiner i alla fall inte per blod )
Jag trodde aldrig man kunde åka från Göteborg till Varberg så snabbt. 150 låg vi i hela vägen. tog la 25 min ungefär.. Illa. Jag vågade inte säga till fast jag var skraj hela tiden ville jag inte gnälla på Älsklingen. Jag vet ju precis så väl hur han kände sig och tyvärr gick det ut på fel sätt.
När vi var framme hade vi tillochmed åkt om mamma och moster på motorvägen som åkte långt innan oss. och bor dessutom närmre.
Väl inne på rummet tog dom fortfarande prover och sånt. Men han verkade ändå må mycket bättre. Dom tog ett EKG som visade förändringar som påvisade att han haft en infarkt. Men en tyst sådan. Det var bara ett sammanträffande att han var och gjorde tester hos husläkarn ute på landet som dom såg detta och skicka efter ambulansen direkt.
Sedan var det rätt lugnt och vi satt mest å pratade om tidigare sjukhusupplevelser. Och annat. Älsklingen har tagit ledigt från jobbet imorgon så ska vi åka upp imorgon igen. Vi var förbi och matade Ingemars gosiga katt Izza också.
Nu berättade jag detta idag ändå. Men det är svårt att hålla inne på sånt.
Kommentarer
Postat av: Lindis
Krama E från oss!
kram Lindis med familj
Trackback